Den här sidan använder cookies. Mer info här. Genom att fortsätta använda vår webbplats accepterar du våra cookies. OK!

Diakonins månad...

... är ett samarbete mellan Svenska kyrkan, Evangeliska frikyrkan, Frälsningsarmén, Equmeniakyrkan, Hela Människan, Caritas, Pingströrelsen, Svenska Alliansmissionen och Sveriges kristna råd. Varje år i september sätter man fokus på diakoni och satsningen kallas naturligt nog Diakonins månad. Temat 2019 är "Äldres psykiska ohälsa".


I år har vi valt att fokusera lite extra på alla de närstående som vårdar och hjälper anhöriga i sin närhet. Var femte person - 1.3 miljoner anhöriga gör just detta. Hundratusentals av dessa är 65+. Vi kommer under v. 39  ha lite olika aktiviteter på olika platser i Lidköping och Sunnersberg. Startskottet blir dock redan den 7 september då Må-Bra-Dagen arrangeras i Lidköping.

7 september - Må-Bra-Dagen

Diakoner och diakonimedarbetare finns på plats på torget.

23 september - Föreläsning & Musik/samtal

I samband med Öppen Dörr i Nicolaigården blir det en föreläsning kl. 14.00 av Jessica Larsson och Birgitta Johansson, psykiatrisjuksköterskor på vuxenpsykiatrin i Lidköping. Fika/samtal kring borden samt musik och sång av Anita Klasson och Per Olausson.

24 september - Veckomässa

S:ta Maria kyrka kl. 17.00, temamässa

26 september - Musikgudstjänst

Otterstad kyrka kl. 19.00. Musik och sång av Anita Klasson och Per Olausson, varvat med korta berättelser ur vardagen. Samma musikprogram som erbjuds den 23 september.

29 september - Gudstjänst

S:t Sigfrids kyrka kl. 17.00, temagudstjänst

 

 

Svenska kyrkan erbjuder olika former av samtalsstöd

 

Själavårdssamtal

Alla kan vi hamna i lägen då livet känns tufft och du är ledsen, orolig eller rädd. Då gör det skillnad att få samtala med någon som tar sig tid att lyssna på vad du tänker och känner. I kyrkan kallar vi sådana samtal för själavårdssamtal.

Ett själavårdssamtal kan ske öga mot öga i ett rum, via telefon, chatt eller kanske brev. Samtalet kan vara förebyggande i form av motiverande samtal, råd och stödsamtal samt samtal vid kris eller sorg.

För diakonen och prästen är tron på Gud en självklar grund i själavårdssamtalet. Men för den som söker en diakon och präst för samtal behöver tron inte vara självklar eller ens finnas. Både diakon och präst har tystnadsplikt om det som sägs under ett enskilt själavårdssamtal.

Själavård har alltid funnits i den kristna kyrkan. Själavård är en del av kyrkans omsorgsarbete och finns med i mycket av det som sker i kyrkan.

Du är välkommen oavsett vem du än är. Du kan kontakta en diakon eller präst direkt eller ringa till församlingskansliet så kan de hjälpa dig vidare tel: 0510-684 00

Bildterapi 

Catherine Rogers Jonsson arbetar som bildterapeut. Bildterapi är inte särskilt känt i Sverige, men är en väl beprövad terapiform inom vården i många andra länder.

Skapandet främjar lärande genom att aktivera hela hjärnan. Bildterapi har också visat sig minska symtom relaterade till smärta och ångest. Fokus ligger inte på hur duktig du är på att måla, det är inte en talangjakt, utan endast ett sätt att uttrycka sig och lära känna sig själv på.

Normalt sett arbetar terapeuten i enrum med sin patient, men i Nicolaigården sker bildterapin i grupp. Från början bestod gruppen av nyanlända som en del i ett integrationsprojekt. Nu är gruppen öppen för alla, ung som gammal, infödd svensk som nyanländ. Det är en öppen grupp, så man behöver inte komma varje gång, utan när man känner att man vill eller behöver. Ingen anmälan, ingen kostnad.

Välkommen att testa! Höstens första bildterapi är den 23/9.

Dialogen - Kyrkornas Terapeutiska Samtalstjänst

Som ett komplement till församlingens själavård erbjuds genom LKS – Lidköpings Kristna Samarbetsråd, psykotera-peutiska samtal med en helhetssyn på människan där också den existentiella sidan av livet får finnas med.

Till samtalsmottagningen kan du vända dig om du till exempel:

• är mitt uppe i en livskris
• har sviktande självförtroende
• ångest eller känner nedstämdhet
• lider av skuld eller dåligt samvete
• upplever relationsproblem eller varit med om övergrepp.
• behöver du hjälp med gränssättning eller stresshantering
• har drabbats av sorg och förlust eller vill samtala kring existentiella frågor och få stöd att komma vidare i livet

Dialogen erbjuder också parterapi och vill möta behov av fördjupad kommunikation och konstruktiv dialog mellan par oavsett samlevnadsform eller sexuell läggning.

Kontakta samtalsmottagningen om ni önskar:

• hitta sätt att hantera en kris i relationen
• fördjupa kommunikation och förståelse
• vårda relationen på ett konstruktivt sätt eller emotionellt bearbeta planer på separation

Dialogen riktar sig till alla oavsett tro och livsåskådning.

Tidsbokning & frågor

Eleonora Vernersdotter Emgård
Individualterapi
tel: 0766-26 18 73      

      

Lars-Åke Grubbström
Parterapi
tel. 0766-26 18 74

Tidsbokning och frågor ring någon av teraputerna eller maila: info@lksdialogen.se

Gå in på hemsidan www.lksdialogen.se om du vill läsa mer om terapeuterna och deras utbildning och erfarenhet.

Det utgår en avgift för samtalen men det finns möjlighet till
subvention utifrån behov.

Välkommen att höra av dig!

 

Ta del av två artiklar från senaste församlingstidningen med inriktning på äldres livssituation och anhörigperspektivet.

Vi får möta Maria som sedan några år vårdar sin man hemma i deras lägenhet i Lidköping. Vi får också råd och tips från Radiopsykologen Håkan Andersson, om hur man ska agera som anhörig när belastningen blir för stor.

 

En berättelse ut vardagen

Hur ser livet ut för anhöriga som vårdar sina närstående i hemmet? Vilka problem upplever dom, och vilken hjälp finns att få? Vi får möta Maria, som sedan några år tillbaka vårdar sin man hemma i deras lägenhet i Lidköping.

Var femte person – 1.3 miljoner anhöriga vårdar och hjälper en närstående i Sverige idag. Hundratusentals av dessa är 65+, och fler blir de, i takt med att allt fler sjuka äldre bor kvar hemma.

Med begreppet närstående avses i första hand familjen eller andra nära anhöriga. Det kan vara make och maka, sammanboende, registrerad partner, barn, föräldrar, syskon, far- och morföräldrar eller nära vän. För de flesta anhöriga känns det bra att ge omsorg. Livskvaliteten höjs när deras närstående får god vård och omsorg av dem själva eller andra personer som den närstående känner eller litar på, men oftast sker detta på bekostnad av dem själva.

Den nationella forskningen visar att obetald äldreomsorg utförd av familjemedlemmar, släktingar eller andra närstående, står för ungefär 70 procent av all omsorg för äldre som bor hemma.

Det finns lika många unika situationer som det finns anhöriga. Vi ska få ta del av en av alla dessa berättelser. Det handlar om en äldre kvinna som vårdar sin man hemma i lägenheten i Lidköping. Han trillade olyckligt för ett antal år sedan och skadade lårbenet så illa att han sedan dess blivit rullstolsburen. Kvinnan vill inte gå ut med sitt namn, men vi kommer kalla henne Maria.

Hemtjänst och färdtjänst

Marias berättelse är nog ganska typisk, även om det är hennes personliga upplevelse. Tre gånger om dagen kommer hemtjänsten på besök.

- Utan hemtjänsten skulle jag inte klara att ha min man hemma. Hemtjänsten hjälper till med att ta upp honom på morgonen, och hjälpa honom i säng på kvällen, och även en vilostund mitt på dagen. Han behöver hjälp med mycket annat också, att gå på toaletten, att tvätta sig och att duscha.

Under tre veckor vårdar Maria sin man hemma, med assistans från hemtjänsten. Efter det har de rätt att få avlastning på Galeasen. Den avlastningen är nödvändig för att hon ska orka.

- Det jobbiga är att han inte vill åka dit! Varje gång han ska åka mår jag dåligt, för jag vet att han inte vill vara där. Jag försöker få honom att förstå att det är nödvändigt, för annars skulle han inte kunna vara hemma alls. Men det vill han inte inse tyvärr.

Maria berättar att hon måste vårda sin man i tre veckor i streck. Om hon inte klarar av tre veckor anses hon inte kunna ta hand om honom på egen hand, och då placeras han på ett boende, och det vill hon inte. Teoretiskt skulle hon alltså ganska enkelt kunna förändra sin situation, men det skulle vara på bekostnad av hennes relation till sin man, vilket inte är ett alternativ. Därför kämpar hon på, precis som många andra i hennes situation, tyngd av dåligt samvete när han får åka iväg, och ständigt oroad för att hon en dag inte ska klara av att ta hand om honom längre. Det är en tung börda att bära.

Rädslan för att hennes man ska försöka ställa sig upp på egen hand gör att hon i princip aldrig lämnar lägenheten utan honom annat än att slänga sopor eller hämta posten. Enligt socialstyrelsen ökar risken för egen ohälsa ju mer stöd och omsorg man måste ge. Men de anhöriga biter ihop. För vad är alternativet?

- Alternativet vore att jag lämnar bort honom. Säga att jag inte klarar av det här längre och låta honom bo på ett boende. Den möjligheten finns ju. Men det skulle jag ju aldrig vilja. Det klart att jag vill att han ska kunna få bo hemma så länge som möjligt.

2014 kom riksrevisionens rapport "Stödet till anhöriga omsorgsgivare", där man granskat samhällets stöd till anhöriga omsorgsgivare. I rapporten lyfter man fram en lång rad brister och förbättringsområden. Slutsatsen är att många anhöriga tvingas ta ett större ansvar än de orkar på grund av brister i det offentliga utbudet. Samtidigt får inte anhöriga det stöd som de behöver för att kunna hantera sin situation.

Att vara gammal själv och ta hand om någon i rullstol innebär en ökad isolering. Det blir helt enkelt för komplicerat att ta sig någonstans. Marias man har rätt till färdtjänst, men hon får inte följa med som hans ledsagare och får därför betala ett högre pris. En tur och retur resa in till centrum skulle kosta henne 120 kr. Det är ett oerhört högt pris med tanke på att hon bor i Lidköpings innerstad. Av naturliga skäl blir det därför inte många sådana resor. Men det är inte bara priset som påverkar, det är en hel del annat som Maria måste tänka på.

- Om vi skulle blir hembjudna till några vänner, då måste jag först boka färdtjänst. Sen behöver jag kolla upp hur det ser ut på platsen dit vi ska. Kan vi ta oss runt med rullstol eller hur ser det ut? Sen kommer hemtjänsten hem till oss och ska lägga min man senast 21.30, och då måste vi ju vara hemma igen för jag kan inte lägga honom själv. Färdtjänsten är jättebra att den finns, men det är inte helt bekymmersfritt.

Extra avlastning

I Lidköpings kommun har man rätt till 10 timmars avlösning i hemmet varje månad. Tanken är att man under dessa timmar ska få tid till egna aktiviteter. Avlösningen är ett komplement till annan hemvård. Detta är jättebra, men Maria utnyttjar sällan denna möjlighet. Dels på grund av att hon efter många år hemma tappat orken att hitta på saker. Dels på grund av den långa framförhållningen.

- Behöver jag ha hjälp med mer timmars avlastning måste jag ringa en vecka i förväg för att de ska kunna planera in det, vilket jag kan förstå, men det är svårt att vara spontan med en veckas framförhållning. Men visst borde jag utnyttja denna möjlighet mer än jag gör. Jag är en social person, och jag saknar de sociala sammanhang jag var delaktig i förut. Jag känner mig bunden och inte alls lika spontan som jag var tidigare.

Maria har drabbats av flera hjärtinfarkter och har vid några tillfällen blivit inlagd på sjukhuset. Att hennes egen hälsa sviker är en väldigt stor oro. Hon tänker mycket på framtiden, både för egen del och för de närmaste. Men även tankar på om hon skulle bli lämnad ensam. Kan jag bo kvar i lägenheten? Vad skulle hända om jag själv blir dålig? Det konstanta gnagandet av frågor är tärande. Så tärnade att hon på senare tid drabbats av panikångest.

- Nu vet jag vad både panikångest är, och vad det innebär att vara deprimerad. Det kan man inte föreställa sig innan man upplever det själv. Jag har perioder då det är mycket jobbigt, och sedan har jag perioder då jag mår riktigt bra.

Samtalet

Det faktum att Maria är så öppen och ärlig inför sina vänner och sin familj med hur hon mår är en styrka. Samtalet är viktigt, och att ta hjälp och stöd i andra är nödvändigt för att bearbeta sin situation.

- Jag har tagit hjälp av psykolog. En jättebra kontakt som jag alltid kan ringa till om det är något. Jag har fått hjälp att lära mig hantera min ångest. För många är det en skam att erkänna att man behöver ta hjälp, men det förstår inte jag. Mår man dåligt ska man självklart söka hjälp!

Samtal är något som kommunen är behjälplig med. Genom kommunen kan man få kontakt med anhörigsamordnare, distriktsköterska, psykiatrisjuksköterska, arbetsterapeut och sjukgymnast samt volontärer. Man kan delta i samtalsgrupper och utbyta erfarenheter med andra i samma situation och man kan besöka några av de öppna mötesplatser som erbjuds. I kyrkan finns präster och diakoner till förfogande för samtal, och även här finns en rad olika mötesplatser för att hitta sociala sammanhang.

Hur man som anhörig ska klara av sin roll tänker man inte så ofta på. Men faktum är: Om man ska klara av att stödja sin närstående så behöver man veta att det finns en gräns - och hur viktig den gränsen är. Risken är att man överskrider den gränsen, och då finns kanske inte orken att söka hjälp. Utan anhörigvården skulle vård och omsorg kollapsa, och det är viktigt att man som anhörig vet vad man har rätt till och vad man kan kräva av sin hemkommun, innan man blir dålig själv.

//AnnaKarin Lagerlöf

 


Konsten att stå bredvid

När någon i vår närhet mår dåligt vill vi instinktivt hjälpa dem. Men vart går gränsen för hur mycket ansvar man ska ta på sig? och hur ska man tänka för att ge den bästa stöttningen? Psykologen Håkan Andersson ger oss råd och tips.

Vi får ofta rapporter om att den psykiska ohälsan breder ut sig allt mer. Detta gäller både unga som gamla. Psykisk ohälsa är ett sammanfattande begrepp som inkluderar både mindre allvarliga psykiska problem och mer allvarliga symtom som uppfyller kriterierna för en psykiatrisk diagnos.

Enligt en rapport från socialstyrelsen som kom ut förra året har en tredjedel av alla över 65 år vårdats för psykisk sjukdom alternativt använt psykofarmaka. Suicid är också vanligare hos äldre, främst män, än i gruppen 20-64 år. Samtidigt tyder resultaten på att äldre inte har samma tillgång till specialistvård.

Men alla som mår dåligt lider inte av psykisk sjukdom i den bemärkelsen. Många äldre kan ha svårt att hantera livets förluster. Det kan vara förlust av partner eller nära vänner. Det kan också vara förlust i form av minskad rörlighet, syn eller hörsel som påverkar ens livskvalité. Minskad rörlighet och värk i kroppen kan t.ex. leda till en isolering och det i sin tur till en depression.

När någon i ens närhet mår dåligt blir man givetvis påverkad. Det är inte alltid lätt att vara den som står vid sidan av. Jag har fått möjligheten att prata med Håkan Andersson, läkare och specialist inom psykiatri, för att få lite råd om hur man ska agera som anhörig.

- Mitt råd är att förenkla samtalet. Krångla inte till det. Risken är att man som lyssnare har en ambition med sitt samtal, och då blir man självupptagen och fokuserar mer på hur man själv ska göra för att "lösa" situationen.

Många räds att ta kontakt med människor som blivit sjuka eller mår dåligt på något sätt. De som är försiktiga och rädda för att säga fel saker tenderar istället att distansera sig och kanske istället ta avstånd från den som är drabbad, i all välmening egentligen, men det blir fel. Det låser sig för dem som har en ambition menar Håkan.

- Om man försöker gå in i ett samtal utan baktanke blir det lättare. Paradoxen är att ju mer man vill hjälpa desto sämre går det oftast. Var bara nyfiken! Dela upp samtalet i en del ostrategiskt lyssnande och en del där man kan fundera över en lösning, eller i alla fall en väg framåt, men det måste komma sist.

Hantera det ohanterliga

Man kan hamna i situationer när någon som mår dåligt anförtror jobbiga saker att höra. Det kan t.ex. vara att hen är självmordsbenägen. Första reaktion blir då helt naturligt att man måste förhindra detta på något sätt. Håkan menar att man återigen inte ska fokusera på lösningen, utan låta hen komma till insikt på egen hand.

- Jag kallar det för den skamlösa nyfikenheten. Jaha, du vill avsluta ditt liv. Hur har du kommit fram till detta? Vad är fördelarna och nackdelarna? Undersök problemet tillsammans, för det intressanta är ju att den som talar, inte bara talar till dig, utan även till sig själv, och då påverkas man ju.

Ett tips för att vara en aktiv lyssnare är att se hur talaren blir berörd av det som sägs. Lyssnaren kan låta sig styras av berördheten hos den som talar. Det är där man kan komma åt det som är viktigt. Det är sedan talaren som ska förstå sin egen livssituation och förlösa sin egen insikt.

- Det kan vara svårt att veta vart gränsen går och när man som anhörig inte räcker till. En deprimerad människa måste man helt enkelt ta under armen och gå till vårdcentralen med. En sådan människa är oförmögen till handling och har inga exekutiva funktioner. Då finns det ingenting du kan göra.

Det är viktigt att förstå att man inte ska ta på sig andras problem. Ytterst är alla ansvariga för sig själva.

- För att vara rustad för att ta emot andras problem, måste man kunna skilja på vad som är mina problem och vad som är den andres problem. Annars kan man ta över problemet och hamna i ett medberoende. Man måste också vara noga med att inte ta på sig ett större ansvar än man kan bära. Om någon ber dig att inte göra något åt saken, då skulle dom inte sagt något från första början.

I en sådan situation måste man vara tydlig och säga; "jag kan inte ta det här ansvaret själv, utan jag behöver ta det här vidare".

Fånga lyran, men lämna tillbaka bollen

Som anhörig eller nära vän till någon som mår dåligt vill man ju ofta komma fram till "lösningar". Vilket gör att man lätt passerar linjen mellan anhörig och behandlare. Och tar då ett större ansvar än vad som är rimligt eller rätt för känslorna är för starka. När man mår dåligt kan man behöva behandling, terapi och hjälp. Men man behöver också någon som bara finns där. Som lyssnar, som stöttar men framförallt bara finns där och visar att han eller hon bryr sig.

Håkan pratar om att "fånga lyra". Man måste fånga lyra för att förstå problemet. Man måste låta sig påverkas, men samtidigt tänka att det inte är jag som ska lösa det här. Man kan ta ett begränsat åtagande, som att exempelvis boka en tid på vårdcentralen, eller höra av sig om någon vecka för att höra hur det har gått.

Som nämndes inledningsvis är de många äldre som mår dåligt på grund av att de lidit förluster av olika slag. Det finns två olika sorters problem; saker som vi kan påverka och göra någonting åt, och saker som vi inte kan påverka och helt enkelt måste acceptera.

- För en gammal människa handlar det ofta om saker som är ej åtgärdbara, och det ses som en förlust och en sorg. Sorgen måste övergå till en acceptans för att kunna gå vidare. För att nå acceptansen kan man hjälpa till genom att försöka få dem att se det som de faktiskt har i stället. Det handlar om en fokusförskjutning, från det man förlorat till det man har. Man har alltid mer kvar än man har användning för.

Håkan tror inte att äldre mår sämre idag än förr, då mycket istället skedde i det fördolda. Pensionärer har aldrig mått bättre generellt sett, både fysiskt och psykiskt. Många saknar helt enkelt strategier för att handskas med sin ålderdom. Att självmordsstatistiken bland äldre män står ut menar Håkan kan bero på att män oftast har sämre sociala nätverk än kvinnor. Man kanske har umgåtts i sitt jaktlag, eller i bowlinggänget, och när man inte kan det längre försvinner de kontakterna och man står plötsligt helt ensam. Män umgås på ett annat sätt, genom att göra saker tillsammans i större utsträckning, och träffas inte för att sitta ner och prata på samma sätt som kvinnor.

Det är många gånger svårt för de som lever med psykisk ohälsa att förklara hur de mår. För de som står bredvid är frågan ofta hur man kan hjälpa utan att drabbas själv. Du upptäcker kanske att du själv känner dig ledsen, arg, frustrerad eller hjälplös då du försöker ta hand om en deprimerad person. Glöm inte att ta hand om dig själv och ladda batterierna!

Text: AnnaKarin Lagerlöf

 


Läs mer om Diakonins månad!