Den här sidan använder cookies. Mer info här. Genom att fortsätta använda vår webbplats accepterar du våra cookies. OK!

En gåvogivare, en ideell medarbetare och en hjälpsökande

I december varje år öppnar diakonicentralen sina portar för de socialt utsatta i Lidköping som är i behov av extra hjälp inför julen. För att diakonicentralen skall fungera krävs, dela kyrkans diakoner, men även din och min hjälp genom ekonomiska bidrag eller en matkasse. Utöver detta behövs ett par extra händer för att allt det prakiska skall fungera i kontakten med de som kommer för att söka hjälp. Jag har haft möjligheten att få ställa lite frågor till några av dem som på något sätt är inblandade i diakonicentralen. Tre samtal, tre synvinklar, en berättelse


Vi börjar med Ingeborg Johnsson, ett välbekant ansikte i församlingen, där många av er säkert mött henne i olika sammanhang. Ingeborgs relation med kyrkan började redan som liten, genom hennes föräldrar. Det ideella engagemanget går som en röd tråd genom livet, även om det var betydligt mindre när hennes barn var små, då deras intressen stod i centrum. Som pensionär, när tiden helt plötsligt blev hennes att styra över helt och hållet, har det ideella engagemanget ökat. 

Ingeborg hjälper till i många av församlingens verksamheter, men det som ligger henne varmast om hjärtat är att bistå diakonerna i deras uppdrag. Under diakonicentralen hjälper hon till med allt praktiskt i samband med utdelningen till de hjälpsökande.
- Det ger så otroligt mycket att få se alla dessa glada ansikten. Som ideell är man kyrkans länk ut i samhället genom kontakten med andra människor, säger Ingeborg. 
Hon fortsätter: ”Vi behöver varandra, och under vissa perioder i livet kan man ge, och under andra perioder är man den som behöver ta emot. Så länge jag har hälsan, vill jag hjälpa andra som har det sämre. Många av de som vänder sig till kyrkan för att få hjälp befinner sig i en tillfällig svacka och har fått ett lite sämre utgångsläge. Diakonerna gör bedömningen av behovet av insats.”

Att livet kan förändras fort kan Linda Meurlinger vittna om. För några år sedan befann hon sig plötsligt i en svår situation, på grund av en tumör och till följd av det en sjukskrivning, där hon och hennes familj var i behov av hjälp från sina närmaste för att få livspusslet att gå ihop. Främst var det praktiska sysslor i hemmet som de behövde hjälp med.
- Då förstod jag vad hjälpen från omgivningen betyder. Det jag också upptäckte var att det inte var så lätt att ta emot hjälp, och att be om den var ännu svårare, säger Linda.

När Linda blev frisk 2014 bestämde hon sig för att ”betala tillbaka”. Hon startade en julinsamling via Facebook där hon uppmanade sina vänner att skänka 20 kr. Gensvaret blev enormt och tillsammans med ICA Hjertberg, som skänkte 5% på presentkorten landade insamlingen på 12 600 kr.
- Det var en känslomässig stund att få överlämna denna gåva. Som ett tack för allt jag fått, och ett avslut på min sjukdomsresa, säger Linda. 
Hon fortsätter: ”Det kändes bra att få hjälpa till på hemmaplan, just för att personligen lämna över gåvorna och se med egna ögon vart det går, samt kunna förmedla det vidare till alla som varit med och bidragit.”

Vem är mottagaren av gåvan? 

För Linda förändrades livet över en natt, men för vissa har problemen funnits där från start. Så har det varit för den tredje parten i denna berättelse. Han kommer från trassliga förhållanden och en strulig barndom, som ledde honom allt längre in i fördärvet. Men någonting var det som fick honom att inse att det måste finnas något mer, och steg för steg hittade han sin väg till livet. Själv pratar han om kärleken till sina barn, som den största drivkraften. När barnen kom in i hans liv var det någoting som hände. Nu har han kommit långt på sin resa, och framtiden ser hoppfull ut. Kontakten med kyrkan kom för ganska många år sedan, genom en vän, som hade fått hjälp, och efter samtal med en av diakonerna kom så det första mötet.

- Min kontakt med kyrkan har varit underbar. Främst på det själsliga planet. Här finns inget dömande utan man möts av en öppen dörr med människor som lyssnar när livet är tungt. I början kändes det lite märkligt att sitta i samtal, men ju mer tiden gick desto mer vågade jag blotta mig, och jag insåg hur mycket det hjälpte. Jag har även fått hjälp med att söka fonder, som sätter lite extra guldkant på livet, som t.ex. att handla lite nya kläder till mina barn. 

Det är just känslan av att inte ha råd med att låta barnen göra alla de aktiviteter de önskar, eller att de inte alltid kan följa med på utflykter med sina kompisar, som gör mest ont. Precis som Linda, kände han till en början att det var jobbigt att be andra om hjälp. 
- Man håller länge uppe en fasad för att inte visa hur illa det är. Av någon anledning är det extra skuldbelagt att vara man och söka hjälp. En man får inte vara bräcklig, man får inte vara trasig som människa, varken själsligt eller kroppsligt. Men det är bara att släppa masken, det är inte så farligt.
Han fortsätter ”Ibland kan jag känna att människor öser pengar på sina barn utan vidare. Mina barn kanske inte har de senaste märkeskläderna, men de får en slant för de arbetsuppgifter de utför hemma och de lär sig värdet av pengar.” 

Drivkraften bakom ett engagemang

Ingeborg lyfter fram gemenskapen som en av de största drivkrafterna för hennes engagemang som ideell, och självklart måste även uppdragen kännas meningsfulla. I Sverige ligger det ideella engagemanget högt, och vi står oss bra gentemot andra länder. Främst är det idrottsföreningar som får vår tid. Både Linda och Ingeborg har uppfattningen att det finns en vilja hos människor att hjälpa till, men Ingeborg tror att de flesta är tveksamma till långsiktiga åtaganden. 
- Människor idag vill inte binda upp sig, men ställer gärna upp under en begränsad tid eller genom olika projekt. Vi som redan jobbar ideellt är nyckeln till att nå nya ideella genom en personlig kontakt, säger Ingeborg. 
- Vi lever i en tid med mycket jobb och många aktiviteter och var och en har fullt upp med sitt. Många är tacksamma för att någon ”tar tag i det”, och sen är man mer än gärna med och bidrar, säger Linda. 

Även 2015 och 2016 drev Linda insamlingar till diakonicentralen och sammanlagt har det resulterat i nästan 60 000 kr i insamlade medel. Lindas ledord är ”Tillsammans är vi starka”
- Jag tror på kraften att tillsammans hjälpa varandra med det vi kan, i stort och smått. Det har varit viktigt för mig att aldrig avslöja hur mycket en person har skänkt, det har varit allt från 20 kr till 1000 kr. Vi har olika förutsättningar, men varje enskild krona är lika viktig,
säger hon.

Med kärlek sluts cirkeln

För han som står som mottagare av gåvan betyder matkassen till jul ett andrum och en trygghet. Julen kostar, det kan vi alla intyga, och vi känner en press på oss att köpa gåvor till släkt och vänner. Flera röda dagar i almanackan resulterar dessutom i fler dagar hemma, vilket gör att matkontot belastas lite extra. Precis som för Linda finns här en längtan av att ge tillbaka när möjlighet finns till det.
- Mina önskningar för framtiden är att komma på fötter och klara mig själv på en inkomst, och samtidigt bli en del av samhället, för som det ser ut nu känner jag mig ofta utanför. Jag hoppas kunna bli en förebild för andra som har det tufft, och som kommer från svåra förhållanden, antingen genom samtal med människor eller genom att bidra ekonomiskt.

Så sluts cirkeln. Vi är alla en del av en hel del. Julen är en högtid då vi ger till varandra. Kyrkornas gemensamma sociala kassa i Lidköping är helt baserad på skänkta medel. Det är av kärlek som dessa pengar har skänkts, och jag hoppas att den kärleken kan förmedlas till dem som just nu behöver ta emot den.

Tack alla tre för fina samtal!

Text: AnnaKarin Lagerlöf

 

Så kan Du bidra till årets utdelning!